Artiklar

fredag 23 december 2016

Recension: Midnattssol

Betyg: 4/5 
(IMDB: 7.4)

Titel: Midnattssol
Regi: Måns Mårlind, Björn Stein
Medverkande: Leïla Bekhti, Albin Grenholm, Gustaf Hammarsten, Peter Stormare 
Produktionsland: Sverige
Produktionsår: 2016
Säsong: 1 (8 avsnitt)
Format: Serie
Genre: Kriminalare 

Under hösten har Måns Mårlind och Björn Steins senaste svensk-franska samarbetsprojekt Midnattssol sänts på SVT. Regissörerna som tidigare varit med och skapat både floppar som Snapphanar (2006) och succéer som De drabbade (2003) och Bron (2011). Därmed hade jag blandade förväntningar inför något så ovanligt som en kriminalare med fokus på den svenska ursprungsbefolkningen.

När en fransk medborgare hittas mördad på ett helikopterblad i fjällen utanför Kiruna skickas en fransk polis, Kahina Zadi (Leïla Bekhti) till Sverige för att lösa mordet tillsammans med chefsåklagare Rutger Burlin (Peter Stormare). Allteftersom dagarna går hittas fler och fler lik. Åklagare Anders Harnesk (Gustaf Hammarsten) kopplas in och han upptäcker snart att morden har en viktig gemensam nämnare, de samiskt ritualistiska tillvägagångssätten. Utredningen pekar allt mer mot den samiska lokalbefolkningen och omgående rivs den infekterade konflikten mellan Kirunaborna och samerna upp.

Regissörerna har skapat skickliga personporträtt kring Anders Harnesk, Kahina Zadi, Kristoffer Hanki (ledaren för det samiska ungdomsförbundet) och alkoholisten Sparen som ganska omgående visar sig ha ett tragiskt förflutet. Genom att väva ihop karaktärernas vardagsliv med huvudberättelsen skapas ett djup i serien där jag som tittar i stunder inte kan låta bli att dra paralleller till den utbredda rasism och de motsättningar som råder i dagens Europa. Skådespelarna är skickliga, framförallt Oscar Skagerberg (Kristoffer Hanki), som gör en utmärkt porträttering av en arg ung man i ständig jakt på en förändring av Kirunabornas bemötande mot samerna.

Efter att själv ha vistats i Kiruna och fjällen däromkring vid flertalet tillfällen känner jag igen mig i miljöporträtten, däremot blir jag ganska snabbt irriterad över den mängd orelevanta helikopterresor med rena föreläsningar om Kiruna och fjällen som slängts in. Det känns som att regissörerna skriver mig på näsan och tankarna dras snabbt till om de i sista stund insett att de haft för lite material för att fylla TV-tiden och därmed gjort någon typ av akutlösning.

Trots att tanken kring att uppmärksamma samerna, deras utanförskap och den förföljelse de genomlidit under många år är god så upplever jag till stora att samerna görs än mer mystiska och än mer exotiska. Eller vad sägs om en nåjd (samisk schaman) med förmågan att genom syner vägleda andra i rätt riktning? Eller den genomgående jojken? Jag hade önskat att regissörerna hade skapat en mer nyanserad bild av samerna istället för att spela på den stereotypa och fördomsfulla bild som redan finns.


Midnattssol är en riktigt sevärd serie med alla ingredienser som gör en kriminalare bra i form av ledtrådar i fel riktningar, vändpunkter och invävning av personporträtt. Den bjuder dessutom på ett rafflande slut. Har du inte sett den, se den!




SparaSpara

2 kommentarer:

  1. Började titta på den igår och jag måste säga att den verkar bättre än jag trodde :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vad roligt! Hoppas att du får än mer spänning ju längre in i serien du kommer!

      Radera